Sent en decemberkväll satt jag på en buss i Tammerfors med en vän från Sverige. Jag hade hävdat att jag utantill kunde berätta historien om hur Finland blev självständigt, varpå hon utmanade mig. Och jag började min berättelse. Föga visste jag att jag 20 år senare skulle vara med och planera 100-årsfirandet av samma händelse.

Jag har jobbat på ambassaden i Stockholm som vikarierande kommunikationsassistent sedan slutet av januari. Efter nästan 15 år i Sverige var jag glad att åter ha en fot i Finland, så att säga. Eftersom jag har familj i Finland och åker dit ofta, trodde jag mig ha god överblick över politiken, kulturen och samhällslivet. Under vårens lopp har jag dock både fått fördjupa mig samt lära mig en massa nytt. Tempot på ambassaden är ofta högt, inte minst i vår inför, under och efter riksdagsvalet i Finland. Sverige intresserar Finland och vice versa, varför det finns mycket att bevaka och rapportera om.

Vad jag däremot inte alls hade särskilt bra uppfattning om var hur finskt Sverige i själva verket är. Självklart känner jag till vår gemensamma historia, men att det idag finns en så omfattande finsk närvaro inom många områden i Sverige hade undgått mig. Och då menar jag inte bara geografiskt. Det rika föreningslivet och engagerade aktörer har öppnat mina ögon för utbudet av aktiviteter och kanaler. Och det känns ju helt självklart när man tänker på hur många i Sverige som har en finsk bakgrund (drygt 700 000).

Uppgifter och händelser avlöser ofta hastigt varandra på ambassaden har jag märkt, men samtidigt pågår det hela tiden många långsiktiga projekt. Ett sådant projekt är planeringen av firandet av Finlands hundraåriga självständighet år 2017. Det kommer att bli ett viktigt år och en stor händelse, som naturligtvis även firas på många ställen i Sverige, och vid flera tidpunkter under året.

På ambassaden har vi tillsammans med de övriga Team Finland-aktörerna börjat planera och kartlägga jubileumsåret. Det känns otroligt häftigt att få vara med i idéstadiet, speciellt i ett land som Sverige där banden mellan våra länder är många och starka. Det är fortfarande två år kvar, men arbetet är redan i full fart. Idéerna, möjligheterna och viljan är stor, drömmarna och förhoppningarna likaså. En hundraåring ska firas ordentligt, och alla dess goda egenskaper hyllas.

Trots att min tid på ambassaden snart är över, ser jag med spänning framemot resultatet av det arbete jag fått vara med och inleda. Jag är säker på att det kommer att bli något enastående som Sverige sent kommer att glömma!