Det är inte alltid lätt att vara finländsk fotbollsspelare. Åtminstone inte i Sverige. Fråga Tomi Maanoja, som haft det hett om öronen i AIK.

Finland har en lång, men dessvärre inte särskilt framgångsrik fotbollshistoria. Blåvitt har aldrig kvalificerat sig till en EM- eller VM-turnering.

Men vi lever på hoppet. Finlands U21-lag deltog i EM-slutspelet i Sverige sommaren 2009 och framtiden ser ljus ut även om Jari Litmanen och Sami Hyypiä har sina bästa matcher bakom sig.

Vägen till framgång för landslaget går via utländska planer och Sverige är ofta första anhalt för spelare som vill ta sig vidare ut i Europa.

Men för Maanoja har starten varit minst sagt svår. Ifjol bröt han benet och var borta hela säsongen och i år har han släppt in några lätta bollar som bidragit till AIKs svaga resultat.

En finsk AIK-are som i tiderna lyckades utmärkt var backen Jyrki Nieminen som spelade i Allsvenskan i början av 1980-talet. Kedjerökaren ”Jykke” kom som en lovande, men oslipad spelare till Sverige och under åren i Gnaget utvecklades han till back av internationellt snitt. Bland förståsigpåare som slitit Råsundas bänkar i decennier finns en och annan som anser att ”Jykke” hör till de bästa utlänningarna genom tiderna i AIK.

Atik Ismail var en annan udda figur som spelade för Gnaget under samma decennium som Nieminen, men hans inhopp blev kort och förhållandevis blygsamt. Atik, som var en bolltrollare av Guds nåde, trivdes inte i Stockholm och tröstade sig med öl och jordnötter. Midjemåttet svällde, steget blev långsammare och kvällspressen döpte honom till ”Semlan”.

Bland målvakterna som lyckats i svenska klubbar kan nämnas Pertti Alaja, som vaktade målet i Malmö FF på 1980-talet. Idag jobbar han för FIFA under VM i Sydafrika. En annan som haft framgång i MFF är målsprutan Jonatan Johansson, som för några år sedan hörde till iff-iffs bärande krafter. Litmanen gjorde också några säsonger i MFF, men kom bildligt talat aldrig till skott på grund av alla skador. Följaktligen döpte pressen honom till ”den finske patienten”.

Med två ålänningar (Daniel Sjölund och Jani Lyyski) och tre finländare från fastlandet (Kasper Hämäläinen, Joel Perovuo och Joona Toivio) är Djurgården Allsvenskans mest finländska lag. Ålänningarna sliter med skador, medan de tre övriga kommit bra igång i sin nya klubb. Framför allt landslagsspelaren Hämäläinen har visat att han håller hög allsvensk nivå.

Till framgångsrika finländare i Alllsvenskan kan även räknas Örebros forward Roni Porokara också om han för tillfället är avstängd i några matcher. Örebro, som är något av vårens lag i serien, tränas för övrigt av Ronis landsman Sixten Boström.

I en tidningsintervju intygade såväl Maanoja som de finländska djurgårdarna att de trivs i Stockholm, men att de saknar en riktig bastu. Till hösten ska vi råda bot på det och bjuda in spelarna till Finska borgen på Gärdet och ambassadens utmärkta bastu.