Året 2015 börjar närma sig sitt slut. Det har minsann varit ett händelserikt år! För dem som uppskattar stabilitet och behärskad förändring har året varit utmanande, om inte svårt. Det finns dock säkert också många som tycker att året har varit intressant och spännande. För en ambassadör har året varit både utmanande, intressant och arbetsamt.

Det som oroat mig mest under året är Rysslands fortsatta aggression i Ukraina, kriget Syrien, det barbariska våldet som Daesh utövar och de miljontals människor som befinner sig på flykt i världen. Bland annat.

Om det är någonting som präglar det gångna året, är det folkinvandringen till Europa. Invandring är den största politiska frågan i alla europeiska länder. Det spelar ingen roll om det har kommit flera hundratusen eller tiotusen eller bra några hundra asylsökande in i ett land; invandring dominerar den politiska debatten i alla länder. Tyvärr finns det i alla länder aktörer som använder asylsökandes utsatta situation till att främja rasism, xenofobi och även våld.

Invandring av asylsökande berör alla europeiska länder, men finns det gemensam politik eller gemensamma åtgärder för att hantera situationen? Ja till viss mån, men för det mesta nej. Alla regeringar talar om och frågar efter gemensam europeisk politik och gemensamma åtgärder. Men när det kommer till att fatta beslut råder det alldeles för stor oenighet. Tyvärr saknas tillräcklig politisk vilja, tillräcklig vilja att kompromissa och tillräcklig vilja att bära och dela ansvar.

Vissa länder är mer utsatta än andra. Det finns länder som verkligen gör sitt bästa i en svår situation. Men det som tycks vara gemensamt för alla länder är ett ”race to the bottom” när det gäller att minska asylsökandes intresse att komma till det egna landet. Försvårad familjeåterförening, tillfälliga uppehållstillstånd, sämre förmåner och förenklade utvisningsprocesser hör till alla länders verktygslåda. Det är lätt att försvara många åtgärder med hänvisning till mycket extraordinär situation. Men problemet är att det inte har funnits vilja att lösa utmaningen gemensamt eller med koordinerade åtgärder.

Det är mycket oroväckande att när Europa står framför en enorm utmaning, blir svaret nationella beslut. Det vill säga mindre Europa när det behövs mera Europa. Om vi inte kan förändra denna trend, kan detta betyda att vi avskaffar mycket av den stabilitet och det välstånd som de europeiska länderna har åstadkommit genom samarbete i Europeiska unionen. Det är inte någonting vare sig Finland eller Sverige önskar.

Det gläder mig att Finland och Sverige har haft ett nära och fruktbart samarbete när det gäller strömmen av asylsökande till Europa. Båda länder håller upp en hög standard när det asylsökandes rättigheter och internationella konventioner. Vi har lite olika praktiska lösningar och åtgärder, men har ändå ett väldigt likadant sätt att hantera utmaningen. Finskt-svenskt samarbete mår bra också i detta område.

Som sagt har 2015 varit både utmanande, intressant och arbetsamt för en ambassadör. Jag hoppas att nästa år blir lika intressant, men med mindre oro och fler positiva nyheter i hela världen.

Jag önskar alla en fröjdefull jul och ett väldigt gott år 2016!