Under det gångna året har en stor del av min arbetstid gått till att följa den svenska inrikespolitiska diskussionen och valrörelsen. Eftersom jag är en nybörjare då det gäller just svenska valrörelser, har uppgiften varit både rolig och intressant, särskilt eftersom det har varit så mycket nytt.

Ambassadsekreterare Katja Luopajärvi

En del har varit nytt också för en svensk valrörelse, som uppställningen med två tydliga blockalternativ. Annat har varit nytt för mig personligen, så som den intensiva diskussionen och livliga mediebevakningen. Svenska väljare borde inte kunna klaga på bristen på TV- och radiodiskussioner och debattinlägg… Vissa dagar undrade man varifrån de svenska politikerna fick kraft att delta i de dagliga debatterna från morgon till kväll? Vad är hemligheten, kunde det vara knäckebrödet eller kanske surströmmingen?

Det har också varit intressant att se hur ideologisk en svensk valrörelse är. Fastän de faktiska politiska alternativen kanske inte alltid är så olika, är ideologin bakom alternativen ofta mycket tydlig. Blockpolitiken tydliggör ju de ideologiska skillnaderna nästan automatiskt. Hur väl man lyckades kommunicera de här ideologiska skillnaderna till väljarna är sedan en fråga man säkert får återkomma till fler gånger.

Även minoritetsregeringar är något som på senare tid har varit relativt ovanligt för oss i Finland. Fastän det parlamentariska läget efter det svenska valet är på många sätt nytt för Sverige, är en minoritetsregering i sig inget ovanligt. I Finland är vi vana med koalitionsregeringar och det finns inga etablerade politiska block. Socialdemokrater kan regera tillsammans med centerpartister eller samlingspartister (vår motsvarighet till moderaterna) och vi har t.o.m. upplevt en regnbågsregering med partier från vänster till höger. Ledorden har länge varit konsensus och pragmatism.

Nu är det svenska riksdagsvalet över och resultatet har fått lite tid att sjunka in. I Finland går vi till val om ett halvt år, den 17 april 2011. Det svenska valet anno 2010 har sagts vara historiskt på många vis. Med detta i tankarna ska det bli intressant att se hur den finska valrörelsen och resultatet blir.

I den svenska valrörelsen var det ekonomin, jobben och välfärden som var de viktigaste frågorna. Ekonomin och jobben ser ut att bli de mest centrala frågorna även i den finska valrörelsen och i och med det även välfärdsfrågor som hälsovård, barnomsorg, pensioner…

Något som spelade stor vikt i det svenska valet var det stora antalet partibytare. Det har sagts att väljarna även framöver kanske kommer att vara mindre trogna i sina partisympatier. Också i Finland tror man att antalet rörliga väljare blir stort, många av dem är trötta och besvikna på det politiska etablissemanget. Hur dessa väljare påverkar det finska valresultatet blir intressant att se, inte minst då man har det svenska valet i färskt minne.

Som vanligt finns det mycket som är likt mellan Sverige och Finland…