Alla har vi ju vår uppfattning om vad som är bra och vad som kunde förbättras i vårt hemland. När jag åter en gång har flyttat från Finland till Sverige på grund av arbetet så lovar jag att aldrig mer klaga på våra trafikregistreringsmyndigheter eller besiktningskontor i Finland. Detta även om man har framfört kritik att besiktningsprisen har tredubblats, sedan marknaden avreglerades för ett tiotal år sedan.
När jag för fyra år sedan flyttade till Finland var det visserligen en hel del byråkrati för att få bilen registrerad och kontrollbesiktad. Visst var jag tvungen att köa sisådär en halv timme för att visa alla papper åt en barsk tulltjänsteman som minutiöst kollade alla papper för att till sist – förvånat – kommentera att jaha – här fanns ju alla behövliga papper! Efter det fick jag ett tillfälligt körtillstånd och klisterlappar att sätta på bilen till dess att jag hade registrerat bilen. Sedan var det bara att köra iväg och besiktiga bilen.
Tack vare avregleringen är det bara att välja och vraka bland besiktningskontor som sannolikt (i alla fall ur konsumentens synvinkel) har en kartell med höga priser. Nåväl, huvudsaken är det att det inte är något problem att få en tid till besiktning. Är man i tidsnöd kan man besiktiga bilen samma dag på en drive-in- besiktning, ifall man bokar tid på internet kan man få vänta några dagar. Med de tillfälliga dekalerna får man dessutom köra i max tre månader, så det är ingen panik ifall man inte direkt får en tid.
När jag med denna erfarenhet skulle registrera min i Finland nyinköpta bil i Sverige i april märkte jag att man också kan göra saken på andra sätt. Till att börja med skall man skicka in alla bilens papper till Transportstyrelsen i Örebro. Eftersom man skall sända in dem i original, betyder det att bilen såväl i praktiken som i teorin är i körförbud. Man får ju inte framföra ett fordon utan registreringsbevis. Efter ungefär en vecka får man brevledes en räkning från Örebro som man måste betala innan behandlingen ens inleds. Efter ytterligare ett par veckor kom sedan beskedet! Bilen är godkänt för ursprungskontroll. Nu kunde jag äntligen besiktiga bilen efter att ha använt mig av cykel och buss i en månad. Enkelt – trodde jag, men tji fick jag.
Jag hade visserligen hört att bilbesiktningen nyligen blivit föremål för avreglering även i Sverige, men att arbetet inte ännu riktigt kommit i gång. Jag hade hört att köerna till besiktning var långa, till och med så att bilar försatts i körförbud för att bilägare inte hade fått tid inom utsatt besiktningsperiod. Nå, likväl ringde jag glad i hågen till tidsbeställningen för att beställa en tid. Döm om min förvåning då jag – detta var i början av juni – erbjöds tider i augusti-september ifall jag ville besiktiga bilen i Stockholm.
Samtal till de nyetablerade besiktningsbyråerna visade sig vara onödiga. De hade nyligen inlett sin verksamhet i Ystad och Malmö. Efter ett tips från en kollega ringde jag så på nytt till bilprovningen och frågade efter tider på andra orter än Stockholm – dock närmare än i Skåne. Slutligen nappade det, jag fick en tid i juli månad i Karlstad, Sveriges soligaste stad. Jag tog tacksamt emot tiden, även om den var redan klockan 08.00 fredagen den 1 juli. Per e-post fick jag sedan en bekräftelse på beställd tid att visa upp ifall jag skulle stoppas av polisen på vägen till Karlstad.
Så förflöt alltså ytterligare fyra veckor till fots, buss eller cykel. Då dagen D närmade sig startade jag efter arbetsdagens slut en vacker sommarkväll mot Karlstad, körde drygt 300 km, tog in på hotell och upplevde en verkligt vacker och trevlig sommarkväll på en terrass medan “sola i Karlstad” gick ned. Nästa morgon var jag på utsatt tid på besiktningskontoret där jag utan större besvär fick bilen besiktigad. Besiktningsmannen, en präktig värmlänning, beklagade sig över mitt öde och sade att detta egentligen ju mest är pappersarbete, vilket fel skulle en bil som körts 400 km egentligen kunna ha? Slutligen klockan 08.45 åkte jag nöjd iväg och hann till och med till arbetet i Stockholm till eftermiddagen. Därmed blev bilen – i praktiken – försatt i körförbud, eftersom jag ännu måste vänta tre dagar på att registerplåtarna kom per post. I ärlighetens namn så måste jag säga att det skedet gick snabbt.
Vad lär man sig av detta? Egentligen ingenting, eller? I alla fall är det värt att notera att man verkligen skall överväga ifall man tänker importera en bil till Sverige – kanske detta är avsikten med hela proceduren? I mitt fall stod bilen i körförbud under 71 dagar, d.v.s. dryga två månader. Utöver de normala behandlings- och besiktningskostnaderna körde jag 640 km och betalade en hotell övernattning samt tog ledigt från jobbet en halv dag för att få bilen besiktigad. Även om man jämför detta med de påstått höga besiktningskostnaderna i Finland (över 1000 SEK) så vågar jag hävda att ibland så lönar det sig att betala för glädjen att få en snabbare behandling än den man får här i Sverige.
Men, trots allt, nu har jag en bil att använda och semestern närmar sig!
[…] kommer att sakna? I alla fall svensk byråkrati, läs till exempel min första blogg sommaren 2011 om vådan av att få en bil besiktigad. Men trots alla fina intentioner om ett friktionsfritt nordiskt och bilateralt samarbete så finns […]
När kommer detta att få höras i Sveriges Radio´s program ”Sommar”. jag ringer dit omgående och tipsar dom. Tack för insikter om hur vi löser arbetstillfällen, turist samt hotellbeläggningen uti vårt lustiga land, ” som den gamla turistslogan säger, ”Sverige är Fantastiskt”.
Mvh
L.
Jag har haft liknande upplevelser fast med transportstyrelsen när jag en gång sålde min Saab 900 turbo till en finne. Tydligen är det en väldigt populär bil som begagnat i Finland. Han köpte bilen, lovade att skicka regskyltarna (eftersom bilen inte skulle registreras in i Finland utan användas för tävling på inhägnat område) och for iväg. Jag skickade naturligtvis in ägaranmälan som var underskriven av oss bägge. Efter några veckor kom regskyltarna, och jag fick åka till transportstyrelsens kontor i Örebro och lämna in dem mot kvitto. Glad i hågen så trodde jag affären därmed var avklarad, men oj vad jag bedrog mig. Sedan kom ett brev från transportstyrelsen där man säger att man kan tyvärr inte kan godkänna ägarbytet eftersom den nya ägaren inte förtullade bilen, och därmed fanns inga bevis för att bilen var förd ut ur landet. Dock skulle man eventuellt kunna godkänna ägarbytet om man fick en försäkran från den nya ägaren att bilen verkligen är förd ur landet. Tyvärr så hade jag inte hans personuppgifter kvar, och när jag påpekade att dom fanns på ansökan om ägarbytet så säger dom att dom inte går att tyda(?!) Så där stod jag med en bil som var såld till Finland, men som fortfarande enligt transportstyrelsen var i min ägo.
Nästa steg jag var tvungen att ta var naturligtvis att ställa av bilen för att åtminstone slippa betala försäkring och skatt. Problemet var bara att skyltarna var ju inlämnade till transportstyrelsen så jag hade inte tillgång till den fyrsiffriga koden som skulle finnas under skatteugglan! Det var bara att sätta sig vid datorn och kolla igenom alla 9999 kombinationer av den fyrsiffriga koden som var möjliga. Nånstans vid 630 visade sig vara den rätta, och jag lyckades till slut ställa av bilen. Dock så kvarstod jag som ägare och jag måste därmed betala registerhållningsavgift varje år. Dessutom så fanns ju även risken att det skulle komma parkeringsböter eller annat från den nya ägaren.
Åren gick men så 2011 så hade jag fått verkligen fått nog och skrev ett omsöm vädjande ömsom bittert brev till transportstyrelsen där jag bl a frågade hur dom tror att man känner sig efter att man har sålt en bil till utlandet men fortfarande kvarstår som ägare år efter år. Tydligen så fanns det dock någon där som hade ett hjärta, för efter några dagar fick jag till slut en bekräftelse på att bilen var borttagen ur bilregistret! Lärdom? Sälj aldrig ett fordon till en utlänning eller nån som avser att föra bilen ur landet, för risken finns att du aldrig kommer att bli av med bilen helt!
Mvh,
Per Nordenberg