I en värld som präglas av förändring, blir självständigheten för en finländare allt viktigare. Geopolitiken har återvänt, många säger att den nog aldrig försvann. Det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde är osäkrare än förut. Det förs krig i Europa, på ett avstånd från Helsingfors och Stockholm som är bara drygt två timmar i flygtid.

Stormaktsrelationerna håller på att förändras, dynamiken mellan staterna är en annan än tidigare. Samtidigt har vi stora globala utmaningar, som vi måste bemöta tillsammans. Klimatförändringen påverkar jorden fysiskt, men den påverkar också de politiska relationerna mellan länder. Varje land bör bära sitt ansvar och dra sitt strå till stacken.

Pandemier är ett annat hot, som måste tacklas gemensamt, men där de enskilda staterna står för många av de konkreta åtgärderna på gräsrotsnivå.

I en sådan här värld är det ännu viktigare än tidigare för Finland att vara en självständig stat. Därför känns till exempel mitt jobb som diplomat allt meningsfullare.

Vi som jobbar på ambassader runtom i världen jobbar ju med prevention och med problemlösningar, för att de bilaterala relationerna till andra länder skall vara så goda eller åtminstone fungerande som möjligt, och för att de multilaterala organisationerna skall vara handlingskraftiga och kunna lösa regionala och globala problem.

Vad innebär det då att vara ett självständigt land?

Vad innebär Finlands självständighet? För mig innebär det att Finland bevarar sin integritet. Vi fattar våra egna beslut, vare sig det gäller försvarsförmågan eller anslagen till kulturlivet. Vi bevarar våra särdrag, samtidigt som vi odlar våra kontakter utåt. För att vi skall kunna fatta de bästa besluten måste vi vara internationella. Vi måste ha samverkan med andra länder, vi måste utbyta erfarenheter – för endast på det viset försäkrar vi oss om att de nationella besluten blir de bästa möjliga.

Självständigheten innebär för mig också att Finland satsar på utbildning och forskning, som allt klarare framstår som grundläggande förutsättningar för att ett nordiskt land, som Finland eller Sverige, skall kunna klara sig i framtiden. Klimatförändringen ställer nu extra stora krav på kunskapsreserven – därför borde vi just nu öka våra satsningar på forskning och utbildning.

Självständigheten innebär också att man värnar om alla de grundläggande friheterna och rättigheterna, för endast i en fri atmosfär kan banbrytande uppfinningar och nya idéer uppstå.

Självständigheten innebär vidare att man ser till att landet är robust och motståndskraftigt. Man talar också om resiliens. På det här området har Finland gjort mycket under de senaste åren. Lagstiftningsarbetet har lett till nya lagar, som gör att man har bättre kontroll över aktörer med eventuella onda avsikter, vare sig det gäller förvärv av fastigheter eller cyberattacker i IT-nätverken. Ett land, vars medborgare läser mycket har också en god förmåga att upptäcka och motstå informationspåverkan.

Självständigheten är också ett över hundra år långt utvecklingsförlopp, där tämligen dåliga utgångsodds vändes till framgång och välstånd. Det var för mer än hundra år sedan inte självklart att just den 6.12 skulle bli den nya staten Finlands nationaldag – självständighetsdag.

Storfurstendömet Finlands senat, dvs. regeringen, avgav självständighetsförklaringen den 4.12.1917 och den bolsjevikiska ledningen i Sankt Petersburg gav sitt godkännande den 31.12.1917. Den 6.12.1917 var den dag då riksdagen i Finland godkände den av senaten föreslagna självständighetsförklaringen. År 1919 blev dagen formellt Finlands självständighetsdag.

Tända ljus i fönstren självständighetsdagen till ära

Till självständighetsdagens firande hör många högtidliga traditioner, såsom studenternas fackeltåg, festgudstjänst i domkyrkan i Helsingfors, besök på hjältegravarna och så förstås republikens presidents festliga mottagning på slottet. Men den finaste traditionen för mig är tändandet av två ljus i fönstren, helst i så många fönster som möjligt. Ljusen skall brinna mellan klockan 18 och 20.

Det finns många teorier gällande de bakomliggande orsakerna till den här traditionen. På 1800-talet hade man börjat tända två ljus på skalden Johan Ludvig Runebergs födelsedag den 5 februari och mot slutet av århundradet fick ljusen en ny innebörd; de blev en protestyttring mot förryskningsvågorna.

Forskarna i traditioner Anne Bergman och Carola Ekrem påpekar dessutom i sin eminenta Stora finlandssvenska festboken att det var naturligt att tända två ljus i de gamla trähusen i städerna, som ofta hade två fönsterrutor nertill. Till min barndom och ungdom hörde det till självständighetsdagens program att på kvällen ta en promenad och beundra alla de med levande ljus upplysta fönstren. Ju fler upplysta fönster per hus desto större lycka.

Låt oss alla idag framföra våra lyckönskningar till det 104-åriga självständiga Finland!