Bland de gemensamma intressen som finnar och israeler har finns tycket för avantgarde och det-lite-annorlunda inom dans och musik. I höst kommer vi att få visa upp nya, spännande toner från Finland på båda områdena.

Den 6–7 september kommer Samira Elagoz, en framgångsrik, ung konstnärinna, till den experimentella dansfestivalen Diver i Tel Aviv. Att kalla henne för en dansös gör inte rättvisa åt den finsk-egyptiska artistens vida repertoar. Visserligen började hon sin utbildning som dansös, men efter ett år kändes det inte rätt för henne att vara någon annans verktyg, berättar hon. Samira hoppade av för att studerade koreografi så att hon själv kunde visualisera och utföra sina arbeten. Hon var till slut i sitt rätta element.

I Samiras föreställningar talar hon om könsrelationer i dess brutala och underbara ambivalens och tar publiken med på en resa vars mål är att återfinna kraft och autonomt uttryck efter en våldtagning. En recensent beskriver hennes konst som konfronterande, ohämmat rolig, djupt rörande och virtuos. Samiras föreställningar inkluderar installationer, film, cyberrymd och som sagt – dans. Can’t wait!

Dansen speglar verkligheten

Diver-festivalen är känd för sin självständighet – den är inte förbunden till någon av de större institutionerna inom Israels danskretsar. Festivalen är speciell. Israel anses ha en av de mest intressanta moderna danskretsar i världen med artister som de internationellt kända koreograferna Ohad Naharin (Batsheva Dance Company), Barak Marshall (Inbal Dance Company) och Inbal Pinto (Pinto Dance Theatre Company). Naharin är kanske mest bekant i Finland genom sitt samarbete med Tero Saarinen och Finlands Nationalbalett.

I likhet med andra kulturgrenar i Israel ger också den moderna dansen uttryck för landets mångsidiga, komplexa och intensiva samhälle. Israels historia, religiösa traditioner och dagspolitik står sida vid sida med estetiska dimensioner och nya strömmar inom dansen.

En jazzkibbutz

När det kommer till musik försöker vi visa att det finns ett liv också efter Sibelius. Den israeliska publiken har varit fascinerad av den finska musikvärlden som bjudit på en variearande meny från klassiskt till metall. I oktober blir det jazz med Nina Mya i den populära Hot Jazz -festivalen i Jaffa.

Israels jazzbransch är inte ny men den fick egentligen sin egen karaktär först under 1990-talet. Den är ett virrvarr av olika kulturer precis som Israel själv. Den har ovanliga rytmer – från östeuropeiska klezmer till marockanska och yemenitiska variationer – och  ett otal melodier från Mellanöstern, Arabien och länder med israelisk diaspora. Alla söker inspiration från sin egen bakgrund – musik som man hört vid sabbatbordet på fredag kvällar och  i synagogan, eller folkmelodier som vi alla tycker om att gnola på. Som en liten jazzkibbutz.

Israeler och finnar kommer från olika kulturella håll men möts vid det levande och vågade inom både dans och musik. Inom dansen är båda inspirerade i konst språk från Fjärran Östern, men slutligen är banden med den egna traditionen tydligt starka och närvarande.