Bästa läsare, kära vänner. Allting har sin tid. För mig är det slut efter mer än 42 år i arbetslivet och sammanlagt mer än 12 år på Finlands ambassad. Jag har upplevt det som en stor ära att få tjänstgöra för och representera Finland.
Detta år har dessutom varit unikt eftersom vi har fått fira Finlands hundraåriga självständighet. Jubileet har gett oss mycket positiv uppmärksamhet i Sverige samtidigt som vi har haft möjligheten att tacka våra krigsinvalider, – veteraner och lottor. Snittåldern är så hög att det inte kommer att bli många fler tillfällen att tacka dem, men tacksamheten kommer att bestå.
När man går i pension är det dags att vända blad i livet, men det är också på sin plats med en tillbakablick. Som ung nyexaminerad drömde jag om att få arbeta med unga missbrukare och narkomaner. Så började jag utan att veta att det fanns ett drömjobb på Finlands ambassad i Stockholm, ett arbete där jag fått utnyttja allt jag någon gång lärt mig. Med cirka 30 medarbetare är det en stor ambassad, men en relativt liten arbetsplats. Det innebär att vi alla måste ta ansvar, vara flexibla och ta reda på det vi inte kan. Vi lever i en lärande organisation och nästan varje dag få vi lära oss något nytt. Kan man ha det bättre?
Under alla dessa år har jag fått träffa en massa fantastiska människor i olika sammanhang. Varje mänskligt möte är lika viktigt. I olika relationer utvecklar vi tankar, idéer och världen. Ensam åstadkommer man mycket litet. Jag kommer att sakna er och våra möten.
Jag har nyligen firat Finlands 100 självständiga år i Norrtälje med lokala finska föreningar. De hade gjort en fin fest. Jag njöt av programmet och satt med mina funderingar kring den sista festen som representant från Finlands ambassad. Sedan stämde operasångaren Gabriel Suovanen upp i Jean Sibelius ”Giv mig ej glans, ej guld…”. Jag kan orden av Zacharias Topelius utantill eftersom jag som åttaåring läste julpsalmen som dikt i adventskyrkan. Det var mitt första offentliga framträdande. Nu satt jag där och väntade på mitt sista. Cirkeln var sluten.
Att födas i ett nordiskt land är att dra en vinstlott i livets lotteri. Som barn har jag fått mina vaccinationer, skolgång med skolmat, högre utbildning utan avgifter och under arbetslivet företagshälsovård. Nu utvecklar man valfrihet i vård och omsorg samt sjuk- och hälsovård i Sverige och Finland. Det ska bli intressant att se hur det kommer att bli. Frågan har varit högst aktuell i mitt arbete på ambassaden.
Jag vill tacka er för alla möten jag har haft med er och önska er en God Jul och ett Gott Nytt År!
Anne Eriksson