Under det gångna året har Finlands hundraåriga självständighet firats här i Stockholm men också på hundratals olika tillställningar runt om i Sverige. Bara under de tre dagar som stadsfesten STHLM/SUOMI varade, besökte över hundratusen människor festivalområdet i Kungsträdgården.

Året har visat att banden mellan våra två länder är starka. Det finns ett ömsesidigt intresse att ytterligare fördjupa och bredda växelverkan. Samarbetet inom utrikes- och försvarspolitiken har tagit flera steg framåt. I oktober gjorde våra utrikesministrar en gemensam resa till Makedonien och Serbien. Båda länderna stöder djupare försvarssamarbete inom EU. Bilateralt militärt samarbete som gemensamma övningar har blivit rutin.

Statsledningen från båda länderna tog del i festligheterna i Kungsträdgården i augusti. I mars firade Finlands president tillsammans med Kronprinsessan Victoria och Prins Carl Philip de 13 000 svenska frivilliga som under vinterkriget ville kämpa för Finlands frihet och mot den sovjetiska invasionen.

Under årets lopp har jag hunnit besöka olika regioner runt om i landet och sett att handel, investeringar och annan växelverkan ökar.

I Norrbotten träffade jag finska företag som hade intresse att delta i byggnads- och gruvprojekt. I Umeå har man skapat ett gemensamt hamnbolag – Kvarkenhamnar – med Vasa på den finska sidan av Bottenhavet. Regionerna på båda sidor är intresserade att säkerställa färjetrafiken mellan städerna också i ett längre perspektiv. I Karlstad och Eskilstuna är Valmet och Outokumpu bland de största privata arbetsgivarna.

Tillsammans anställer finskägda företag över 60 000 svenskar. Och minst lika många finländare jobbar i svenskägda företag i Finland. För de finska små- och medelstora företagen är Sverige det naturliga första steget i en internationalisering. Och när Finlands ekonomi nu växer igen har de svenska företagen varit de snabbaste att märka det.

Gemensam historia bäddar för växelverkan på olika nivåer

Under jubileumsåret har man talat mycket om historia. Om gemensamma samhälleliga institutioner som bygger på respekt för lag, frihet och jämlikhet. Faktumet att det i Sverige bor 700 000 människor med rötter i Finland har noterats överallt. Tyvärr har finskundervisningen i de svenska kommunala skolorna minskat och språkkunskaperna i finska försämrats.

På den finska sidan har kunskaperna i svenska minskat men man kan fortfarande gå i skola och studera på svenska upp till universitetsnivå, något som ständigt överraskar mina samtalspartner här i Sverige. Ibland känner de inte ens till att det finns en svenskspråkig minoritet i Finland.

Framtiden för finsk-svenskt samarbete se ljus ut. Ökande ekonomisk aktivitet har redan nämnts. På infrastruktursidan har man beslutat att bygga en ny kraftledning över Torne älv. Antalet flyg utökas.

Samarbetet mellan våra regeringar och myndigheter ökar konstant och inte bara bilateralt utan även i nordiska sammanhang och inom EU-politiken.

Det regionala samarbetet fungerar i norr och över Kvarken. Men man kunde göra mera mellan Stockholm och Helsingfors. Den unika skärgården Stockholm-Åland-Åbo kunde också marknadsföras gemensamt som någonting helt unikt. Den är vackert och intressant inte bara sommartid. Jag vet för att jag gjorde lumpen i Åbolands skärgård. Studentutbytet kunde öka likväl och jag skulle väldigt gärna se fler studerande från Sverige i de högklassiga finländska universiteten och högskolorna.

Världen är inte ännu färdig heller här i norden. Men riktningen är den rätta – mera samarbete och växelverkan. Det är fantastiskt att jobba med en sådan positiv agenda – varje dag.