Det sägs att kunskaper om historien är grunden till att förstå nuet. Det stämmer åtminstone i internationell politik. Nu när Finlands nyvalda president Sauli Niinistö kommer på sitt första statsbesök till konungariket Sverige (17–18.4.2012) är det bra att påminna sig om staten Finlands första steg som självständig nation. Även Finland var nära att bli en monarki.

Minister Juha Markkanen

Finland förklarade sig självständigt den 6 december 1917 och i samband med det funderade man på vilket statsskick Finland skulle anta. Enligt de sk. monarkisterna gällde fortfarande 1772 års regeringsform från den svenska tiden trots autonomin åren 1809-1917. De sk. republikanerna ville att Finland skulle bli en republik.

Efter inbördeskriget höll de borgerliga krafterna makten, men frågan om Finlands statsskick splittrade de partierna. När lantdagen första gången efter inbördeskriget sammanträdde i mitten av maj 1918 beslöt man att tillfälligt ge den högsta regeringsmakten till P.E. Svinhufvud. Republikanerna ville ge honom titeln ”temporär president” men monarkisternas förslag ”riksföreståndare” vann titelfrågan.

Riksföreståndare Svinhufvud utnämnde i slutet av maj 1918 en ny borgerlig senat under
ledning av J.K. Paasikivi. Monarkisterna var i majoritet i senaten och i juni 1918 lämnade senaten en proposition till lantdagen enligt vilken Finland skulle bli ett ärftligt kungadöme. Lantdagen godkände propositionen.

Då republikanerna i lantdagen fick propositionen till regeringsform att lämnas vilande över nyval, åberopade monarkisterna 1772 års regeringsform, enligt vilken lantdagen skulle välja ny konung för landet. Den 9 augusti 1918 beslöt sålunda lantdagen med rösterna 58-44 att förrätta kungaval.

Blickarna riktades mot Tyskland som hade gett de vita stöd under inbördeskriget. Slutligen föll valet på den 50-årige prinsen Friedrich Karl av Hessen. I september gav Friedrich Karl sitt samtycke till att axla uppgiften som Finlands kung. Republikanerna lyckades dock än en gång förhala det slutliga valet av kungen, och då det tyska kejsardömet kollapsade i första världskrigets kölvatten och Tyskland utropades till republik, förändrades situationen även för Finland.

I november 1918 avgick Paasikivis senat och en ny koalitionsregering bildades ledd av Lauri Ingman. Senaten bytte namn till regering och senatorerna blev ministrar. Av de nya ministrarna understödde hälften ett republikanskt statsskick. Då Tyskland förlorat kriget blev valet av en kung en svår utrikespolitisk utmaning. Situationen löstes genom att Svinhufvud den 12 december 1918 gav upp sin roll som riksföreståndare och samma dag ersattes av Mannerheim. Friedrich Karl var själv medveten om att en tyskfödd konung inte längre var ett realistiskt alternativ för Finland och meddelade i ett brev
14 december 1918 att han avstod från Finlands tron. Finland hade tagit sina första steg mot en blivande republik.