Eftersom redan sju månader som ambassadsekreterare på Finlands ambassad i Stockholm är bakom mig, vågade jag lova att skriva ett blogginlägg till ambassadens nyhetsbrev.
När jag för ungefär ett år sedan fick veta att jag hade blivit vald till ambassadsekreterare vid Stockholms ambassad lät det väldigt spännande. Jag hade ju redan arbetat nästan fyra år på Finlands ständiga representation vid Europeiska unionen i Bryssel, och även om jag trivdes mycket, mycket bra i EU-huvudstaden var möjligheten att komma och arbeta på en av Finlands viktigaste bilaterala ambassader en chans ja inte ville missa.
När jag berättade för mina EU kolleger att jag ska till Stockholm, kommenterade många av dem som inte var så bekanta med Finlands och Sveriges täta relationer, att jag i Stockholm äntligen skulle ha tillräckligt tid att spela golf. Så fel de hade! Sju månader har gått så snabbt att bara genom att ögna igenom min kalender får jag en uppfattning om hur mångsidig och intressant hösten har varit.
Ödmjukt kan man väl säga att jag började ”på toppen”: höjdpunkten i augusti var Världsnaturfonden WWF:s Östersjöseminarium som hölls för nionde gång på Finlands ambassad. Deltagarlistan var mycket imponerande. Även Sveriges Kung Carl XVI Gustaf som leder Sveriges WWFs Förtroenderåd hedrade oss med sin närvaro och överräckte Baltic Leadership Award -priset till havsutredaren Axel Wenblad.
I september kom EU-rutinerna i gång. Flera EU möten hölls i Bryssel varje vecka och i EU-ländernas huvudstäder förbereds dessa möten på olika sätt. Under hösten bekantade jag mig med många intressanta och för mig delvis nya EU frågor. Bland annat EU2020 strategin, reformprocesser av både gemensamma fiskeripolitiken och gemensamma jordbrukspolitiken och miljöfrågor har öppnat nya dörrar till EU politiken men också till Sveriges inrikespolitik. Till mitt område hör också EU:s ekonomiska och finansiella frågor, och denna agenda har ju varit väldigt komplett under senaste åren. Den finansiella krisen har dominerat diskussionerna såväl i Bryssel och Aten som i Stockholm.
Nuförtiden talar jag nästan otvungen om krisfonder, brandväggar, europeiska stabilitetsmekanismen ESM, tillfälliga räddningsfonden EFSF och andra kryptiska förkortningar. Det har också varit mycket intressant att följa den svenska diskussionen om eurozonens svårigheter och jämföra det med den diskussionen i Finland – ett land som tillhör till euro området.
Under hösten konkretiserades också frasen “Finland och Sverige är både i historien och i nuet sammanbundna på många sätt; relationerna lever och utvecklas hela tiden.”: nästan varje vecka har ambassaden haft besökare från Finland – flera ministrar och ännu fler myndighetspersoner från olika ministerier i Helsingfors ser det viktigt att hålla nära kontakt med sina svenska kolleger. Strömmen av förnämliga besökare har också varit jämn från Sverige till Finland. Ganska många skolgrupper, huvudsakligen från Finland, har också besökt ambassaden och vi har varit mycket glada att presentera ambassadens verksamhet och vår vackra 10-åriga ambassadbyggnad.
En viktig del av mitt arbete är också att främja Finlands handel. Sverige är näst efter Tyskland Finlands största handelspartner när man räknar med både import och export, och näringslivets kontakter är djupa och täta. Ambassaden samarbetar med olika aktörer för att främja Finlands export till Sverige. Ur den här synpunkten har Finsk-svenska handelskammarens flytt till ambassadens lokaler i november 2011 varit av stor vikt och samarbete har varit mycket fruktbart.
För att slutföra skulle jag analysera mina sju månader på ambassaden att de har varit intensiva, intressanta och lärorika, och jag är övertygad att det kommer också att fortsätta så. Och kanske kommer jag även att hinna till golfbanan någon dag…