Att göra praktik på Finlands ambassad i Stockholm har varit en fantastisk upplevelse och jag är tacksam över att ha fått chansen.  Men innan jag började steg mina stressnivåer rejält då jag oroade mig för den kommande utmaningen.

Under mina universitetsstudier har jag alltid haft tanken på en praktikperiod i bakhuvudet. Jag hade tänkt att det skulle vara i slutskedet av studierna, och förvånade mig själv genom att söka en praktikplats vid Finlands ambassad i Stockholm trots att jag har ett par år kvar.

Jag blev intervjuad för platsen per telefon redan i början av året. Av intervjun fick jag en positiv av ambassaden och mina eventuella arbetsuppgifter. Strax därefter fick jag veta att jag fått platsen som högskolepraktikant till hösten.

Men månaderna innan började jag känna nervositet och rädsla inför den kommande praktiken. Hur hade jag egentligen tänkt när jag sökt praktikplats i en så prominent miljö som en ambassad? Jag oroade mig inte över att flytta till en ny stad, över att drabbas av hemlängtan eller ens över mediecirkusen kring ambassaden. Jag var rädd att min egen kompetens inte skulle räcka till, och att jag inte skulle kunna tillgodogöra mig och njuta av upplevelsen. Jag funderade aldrig på att avsäga mig platsen, men ett par sömnlösa nätter blev det. Till sist drog jag iväg till Stockholm, nervig och pirrig men full av iver.

På vägen hem efter min första arbetsdag då adrenalinet släppte visste jag att jag fattat rätt beslut. Arbetsmiljön och stämningen på ambassaden var varm och uppmuntrande och jag blev direkt välkomnad in i arbetsgemenskapen. Mina farhågor hade varit helt ogrundade.

Redan första veckan och under hela praktikperioden kände jag att det fanns ett stort förtroende för min kompetens. Jag fick arbeta självständigt och ta egna initiativ och jag fick feedback på det jag gjort. Ändå fanns alltid hjälp att få om jag behövde det. Mina arbetsuppgifter var mångsidiga, jag fick t.ex. skriva nyhetsartiklar och rapporter, skapa i innehåll i sociala medier och även delta i mitt livs första krisövning.

Utmaningar ger motivation

Jag lärde mig en hel del om utrikesministeriet verksamhet, fick värdefull arbetserfarenhet och lärde känna fantastiska människor. Jag hade nytta av mina studier under praktiken och jag kommer säkert att ha nytta av praktiken i mina fortsatta studier. Till alla som funderar på praktik rekommenderar jag varmt liknande erfarenheter.

Jag tror inte jag är ensam om att vara nervös och rädd i motsvarande situationer. Men det är alltid bra att utmana sig själv, man lär sig mycket om sig själv och sina styrkor. Det är trots allt frågan om en arbetspraktik, där man ska lära sig jobbet. Ingen föds mästare. Övning ger färdighet. Och färdigheter har jag fått och jag är stolt över mig själv och vad jag åstadkommit under min tid på ambassaden.

Så här i efterhand känner jag att det var bra att spänna sig en aning. Man blir alert och motiverad att ta sig an utmaningen man står inför. Snart ska jag flytta hem, och det är nästa spänningsmoment, men jag är övertygad om att det också kommer att gå bra.

Text: Anni Watson