Det är julstämning i Stockholm. Överallt i staden finns dekorationer och pynt. Stora lysande älgar visar vägen till jul och påminner oss om vilken storartad natur vi har här i Norden. Ljus och stjärnor glimmar i nästa alla fönster. Massor med folk trängs i butiker och på stadens gator. Det är i viss mån hektiskt, men samtidigt råder en känsla av att något speciellt är på gång. Ja, det känns, doftar och smakar jul!

Det är dags för några tillbakablickar på månaderna som gått sedan jag tillträdde tjänsten i Stockholm. För det har minsann varit händelserika och intressanta månader.

Valrörelsen inför valet i september var kanske inte det mest entusiastiska och inspirerande, men ändå mycket intressant. Till skillnad från Finland talades det mycket mera om sakfrågor, som utbildning, ungdomsarbetslöshet och förnybar energi. Det verkar som om man i Finland talar mer om bisaker, vem som gjort vad, när och med vem.

En stor skillnad är att man i Sverige går till val med stark blockkänsla. Det är tydligt, om ändå inte exakt, vilka partier som kan tänka sig att bilda regering tillsammans. Det sägs i Finland att väljare i Sverige har starkare konsumentskydd, eftersom man redan före valet vet vilka slags regeringsalternativ man väljer emellan. I Finland kan man inte på förhand förutspå hurudan regering man får efter valet. Det beror på förhandlingarna och förstås samarbetsviljan – och förmågan.

I Finland vi är vana med koalitionsregeringar, oftast över vänster-höger blockgränsen. Detta tycks vara mycket svårt, om inte omöjligt, i Sverige. Det finns två bra skäl till att detta är praxis i Finland: det behövs en majoritetsregering för att styra landet och ett mycket splittrat partiväsende. Enligt Finlands grundlag är det i praktiken omöjligt att regera landet utan majoritet i riksdagen. Dessutom har vi aldrig (nästan) haft ett parti som skulle ha egen majoritet, eller ens över 40 % av ledamöterna i riksdagen.

I Sverige är det annorlunda. Konstitutionen tillåter landet att ganska lätt regeras av en minoritetsregering. Dessutom blev svenskarna vana med att socialdemokraterna i flera decennier hade ett stöd på över 40 % i valen.

Men nu har vi nya tider. Det har skett en splittring även i Sveriges politiska läge. Flera partier har fått ledamöter invalda i riksdagen och det är mycket svårt för ett parti att få mer än 30 % av rösterna. Detta betyder att regeringsbildning har blivit mera komplicerad och regerandet har blivit svårare. Det har blivit vanligt även i Sverige att tala om behovet av samarbete över blockgränsen.

Det torde bli extra val i Sverige i mars. Det är sannolikt att maktförhållanden mellan partier inte kommer att ändra sig i betydande utsträckning. Matematiskt sett kommer det politiska läget att fortsättningsvis likna den nuvarande situationen. Det som kan ändras är attityden. Det kan finnas mycket mera vilja att hitta politiska lösningar efter valet, än vad det finns nu. Kanske – eller kanske inte, det får tiden utvisa.

Det är dock klart att det fortsätter att vara intressant för en diplomat att följa med vad som händer i det svenska samhället också nästa år. Och likaså i det finska samhället, Finland har ju sitt riksdagsval i april. Men innan den finsk-svenska supervalvåren drar igång finns det tid för ledighet, lugn och samvaro.

En fridfull jul och gott nytt år 2015 tillönskas alla!