Mitt i historieskrivningen

Det känns som en floskel att beskriva det gångna året som ett historiskt år i de finsk-svenska relationerna. Men nu, i december 2022 när Finland precis firat sin 105-årsdag och med tillbakablick på det gångna året, är ”historiskt” precis det rätta ordet för att beskriva det som vi nu upplevt.

Ambassadör Maimo Henriksson

Det gångna året har varit dramatiskt och det har varit sorgligt. Just när vi började se fram emot att bli av med pandemin och började blicka fram emot en normal vår och sommar attackerade Ryssland Ukraina. Plötsligt har vi ett gammaldags primitivt krig mitt i Europa, inte långt från Finland och Sverige. Nu har detta krig snart pågått för fullt i ett års tid  – och det är bra att minnas att krigets första fas ju faktiskt började redan år 2014.

I Finland var det skrämmande mycket som påminde om Sovjetunionens attack mot Finland år 1939. Därför var det inte så konstigt att Nato-opinionen mycket snabbt svängde – det tog inte mer än ett dygn. I Finland hade vi länge haft ett mycket stabilt opinionsläge, så att ca 50 % var emot Natomedlemskap, ca 20 % förordade det och ca 30 inte hade någon åsikt. Nu blev siffrorna de omvända – dessutom med råge så att mer än 50 % förordade Natomedlemskap, under 20 % var emot det och fortfarande ca 30 % inte hade någon åsikt.

Under våren smalt sedan denna sistnämna kategori, så att nästan 80 % kom att vara för ett medlemskap. Det är också den siffra som vi har idag. Finländarna konkluderade helt enkelt att vi behöver skydd och den organisation som kan erbjuda det bästa skyddet är Nato. När riksdagen i slutet av våren röstade om Natomedlemskapet föll rösterna 188–8.

Ambassadens allra viktigaste uppgift under våren var att bidra till att Finland och Sverige skulle komma till samma konklusion gällande eventuellt Natomedlemskap och att försöka få konklusionerna och de behövliga besluten så synkroniserade som möjligt, gällande både innehåll och tidpunkt. Den politiska ledningen i båda länderna och vi alla som hjälpte till i detta lyckades perfekt med att nå målet. Den 18 maj i Bryssel överräckte våra Natoambassadörer ansökningarna till generalsekreterare Jens Stoltenberg precis samtidigt.

Även statsbesöket till Sverige blev historiskt

Våren kröntes av president Sauli Niinistös och fru Jenni Haukios statsbesök till Sverige. Också statsbesöket har, med rätta, beskrivits som historiskt.

Den svenska regeringen fattade sitt Natobeslut ett par timmar innan det finska presidentparets flygplan landade på Arlanda. Det slutliga beslutet för Finlands del fattades faktiskt i Stockholm i form av en så kallad presidentföredragning, där presidenten befann sig på den finska ambassaden och regeringen satt hemma i Helsingfors. Stockholm och vår ambassad har härigenom skrivit in sig i historieböckerna!

Det var många som tolkade statsbesöket som planerat i anslutning till vårens säkerhetspolitiska processer. Men jag kan nu avslöja att initiativet och inbjudan, inklusive datumförslag, till besöket kom från den svenska statsledningen redan före upptrappningen av läget i Ukraina. Den svenska statsledningen verkar ha en otroligt bra intuition!

Det var på alla sätt ett laddat besök. En höjdpunkt för mig personligen var att se de båda grånade statsöverhuvudena stå på den inre borggården sida vid sida, omgivna av den svenska hedersvakten. Så står Finland och Sverige, sida vid sida i soliga tider liksom i tider av omvälvning och kris.

Finland och Sverige står hand i hand i Natoprocessen

Ratificeringsprocessen i de olika länderna har hittills gått i rekordfart. Nu hoppas vi på att de två återstående ratificeringarna, Ungerns och Turkiets, också görs inom kort. Det är inte bara i Finlands och Sveriges intresse att bli Natomedlemmar, utan också i Natos intresse att få oss som medlemmar.

Finland och Sverige kompletterar varandra oerhört bra vad gäller försvarsförmågor – och vi är självklart mycket viktiga vad gäller säkerheten i hela Östersjöområdet. Och för att vara helt klar: Finland och Sverige lämnade in sina ansökningar tillsammans och vi kommer också att bli medlemmar tillsammans. Detta är i allra högsta grad i Finlands (och Sveriges) intresse.

Besöksutbytet mellan Finland och Sverige har intensifierats

Under hösten har ambassadens viktigaste uppgift varit bevakningen av det svenska riksdagsvalet och regeringsbildningen. Många svenska ministrar har redan hunnit besöka Helsingfors och då har vårt jobb varit att bidra med bakgrundsmaterialet. Därtill har vi hjälpt otaliga finska delegationer med att identifiera sina svenska motparter och med att göra upp besöksprogram.

Nu sker det som under pandemin visade sig vara nödvändigt, men bristfälligt: aktörer, vare sig det handlar om departement, myndigheter eller andra organisationer etablerar nu kontakter med sina motparter, för att tillsammans kunna bygga upp krisberedskap och resiliens. Det här hjälper oss, båda länderna, att bättre tackla nästa kris när den nalkas, vare sig det handlar om en pandemi eller något annat. Kriser har vi förstås på bordet redan nu, en säkerhetspolitisk kris och en energikris framför allt.

Också näringslivssamarbetet har intensifierats. Redan pandemin innebar att den svenska marknaden blev viktigare för de finska företagen. Nu när de finska företagen lämnat den ryska marknaden har den svenska marknadens betydelse ytterligare stärkts. De flesta företag ser just Sverige som den primära ersättande marknaden. Också det här märker vi tydligt på ambassaden och i vårt Team Finland, där Business Finland redan stärkt sina resurser och Finsk-svenska handelskammaren likaså har fullt upp.

Finlands synlighet har ökat i Sverige

För oss på ambassaden har det gångna året varit speciellt också för den stora och positiva synlighet som Finland fått i Sverige. Det har varit mycket speciellt att just i dessa tider få representera Finland i Sverige.

Tack för den otroligt fina uppskattning som vi fått ta del av. Jag kan försäkra att det nog fortfarande är många samhällsområden där Finland har skäl att snegla på Sverige. Detta är ju det bästa läget – att vi båda kan lära av varandra. Låt oss fortsätta att göra detta under år 2023!

I år tror jag att vi alla har samma nyårsönskan: att anfallaren lämnar de ockuperade områdena och vi får fred i Ukraina. Jag önskar er alla en GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR.