Om skillnader i svensk och finsk försvars- och säkerhetspolitisk debattkultur

12

Anders GardbergSom försvarsattaché vid Finlands ambassad i Stockholm hör det till mina uppgifter att följa med den försvars- och säkerhetspolitiska debatten som har rätt stora skillnader från den i Finland. I Finland har vi en rätt lång tradition av att debattera ämnet, bland annat på grund av den allmänna värnplikten, som har berört och alltjämt berör en stor del av den finska befolkningen.

Ännu för ett par år sedan, innan man minskade repetitionsövningarna av inbesparingsskäl (förhoppningsvis tillfälligt), utbildade försvarsmakten upp till 50 000 personer årligen (27 000 beväringar på 6, 9 eller 12 månaders utbildning och 23 000 reservister på repetitionsövning i medeltal på en vecka). Av den orsaken har vi en stor andel ”förståsigpåare” som oftast baserar sina åsikter på det de själv upplevt eller har hört av bekanta. Ofta har dessutom de som deltar i debatten egna erfarenheter från 20-30 år tillbaka i tiden, men refererar alltjämt till egna erfarenheter som om de upplevt dem igår. Det bör erkännas att nivån på debatten – kanske just därför – inte alltid är så värst hög, men engagerar många. I det finska språket har fenomenet en egen term, ”kolpakkostrategia”, dvs ”ölstops-strategi”. Företeelsen är dock värdefull och visar att försvaret står gemene man nära.

Även i politiken väcker försvarspolitiken engagemang. När försvarsbudgeten debatterades i Finlands riksdag i december i fjol berördes den livliga debatten såväl i TV- och radionyheter som på tidningarnas första sida och på ledarplats.

När jag kom till Sverige i fjol, nästan 20 år (och 21 brigader) sedan jag gick ut chefskursen på dåvarande Militärhögskolan hade jag mina förutfattade meningar om den svenska försvars- och säkerhetspolitiska debatten – eller snarare på frånvaron av den. Det var väl inte för inte som den pensionerade generalen Björemans bok om nedskärningarna – eller omstruktureringarna – som Sveriges försvar har genomgått de senaste 20 åren hade underrubriken ”Konsten att lägga ner ett försvar utan att någon bryr sig”. Även i media är intresset lamt jämfört med Finland. Läggandet av värnpliktstjänsten ”på vila” med tre rösters marginal i riksdagen, torde ha fått mer uppmärksamhet i finsk än i svensk media. När motsvarande budgetdebatt fördes i riksdagen i Sverige senaste december, kunde man visserligen följa med en minst lika livlig debatt som den finländska i riksdagens webb-tv, men den verkade föras mest bland ”närmast sörjande” riksdagsledamöter och noterades inte ens med en rad i media, trots att debatten gick så pass livlig att omröstningen fick skjutas upp till nästa dag.

Men – skenet bedrar, visst finns det en livlig försvarspolitisk debatt i Sverige, men mestadels på nätet och på expertseminarier arrangerade av bl.a. Folk och Försvar samt Kungliga Krigsvetenskapsakademien. För att citera ett skämtsamt ”personomdöme” som vi använde om kadetter under min tid som utbildare kunde man beskriva debatten som ”Tillbakadragen, men där livlig”. Under min tid i Sverige har jag lärt mig att Sverige är försvarsbloggarnas förlovade land, där bloggar som Wiseman´s Wisdoms, Skipper, Försvar o Säkerhet, Lars Gyllenhaal med flera för en livlig debatt om försvars- och säkerhetspolitiken. Besöksantalet på bloggarna är stadigt stigande, med upp till 6000 besökare på en dag. Även försvarsmakten deltar föredömligt i debatten, med egna bloggar samt inlägg och svar till den pågående debatten. Som ett exempel kan nämnas ÖB:s, general Sverker Göransons snabba svar på ett öppet brev (som avslutades med ett krav om ÖB:s avgång) till honom, som en plutonchef anonymt lade ut på en blogg, med anledning av de senaste omstruktureringarna och återinförandet av ett tvåbefälssystem. Det snabba svaret visar att den svenska försvarsmakten noggrant följer sin tid och mediedebatten.

Målsättningen för försvarsbloggarna har varit att lyfta upp försvars- och säkerhetspolitiken till en allmän debatt, troligtvis i hopp om att bidra till förhöjda försvarsanslag. Ett öppet upprop till svenskt media att uppmärksamma den säkerhetspolitiska debatten fick nyligen över 1000 undertecknare på nätet – gott så. Men med undantag av en ledande dagstidning (jag lämnar det åt den upplyste läsaren att gissa vilken) så verkar media eller den stora allmänheten fortfarande vara mer intresserad av frågor om rätt person vann Robinson eller den om det är lämpligt att Pippi Långstrumps apa herr Nilsson skall få platsa i en dödsannons. Det är två år till riksdagsval och regeringen har nyligen tillsatt en försvarsberedning som skall förbereda beslutet om utformningen av Sveriges försvar efter 2014. Bloggarna vässar sina pennor – eller borde man idag säga att de mjukar upp sina tangentfingrar? Debatten fortsätter, men det är ännu öppet om debatten når ut till den stora allmänheten och om detta blir en valfråga inför nästa riksdagsval? Hittills har försvaret aldrig varit en valfråga i Sverige, men kanske försvarsbloggarna vänder trenden?

Kommentit

Thomas 9 vuotta sitten

Tack Anders. Vi behöver eran hjälp från andra sidan. Kan ni inte starta en debatt om att Finland inte tänker vara sveriges buffertzon eller nåt

Börje Forslund 9 vuotta sitten

Tack för intressant finskt perspektiv på viktig fråga!

Martin Jonsson 9 vuotta sitten

Mycket bra skrivet! Samtidigt tragiskt att den gemene svensken bryr sig mindre än vad finnarna gör.

Sven Esplund 9 vuotta sitten

Tack för ett insiktsfullt bidrag i debatten. Vet inte vad som kan väcka en slumrande allmänhet till intresse och lust att debattera vår (brist) försvarsförmåga? Ökad offensiv förmåga i öst tycks inte bekymra!

Göran Eliasson 9 vuotta sitten

En utmärkt analys och ett välkommet perspektiv från vår goda granne i öst. Det är bara att vara tacksam för den intellektuella höjd och operativa erfarenhet som Finland bidrar ned i vårt land genom sin militärattaché. Tack.

Rolle 9 vuotta sitten

Kiitos, för ett mycket bra inlägg på ett finskt perpektiv kommer att följs dina synpunkter och åsikter.

Magnus 9 vuotta sitten

Tack för ett fantastiskt bra blogginlägg!!!

Är det fler än jag som känner att Finlands säkerhetspolitik är på riktigt men Sveriges säkerhetspolitik är på låtsas och endast för internt bruk?

Jonas Fröberg 9 vuotta sitten

Anders,

Väl skrivet, du fångar situationen väldigt bra!
I Sverige finns, som man säger, stor förbättringspotential i denna fråga.

varma ( 😉 ) hälsningar

Jonas

Mattias 9 vuotta sitten

Jag vill bara upprepa vad andra redan sagt. Tack för ett bra inlägg från finskt perspektiv! Det behövs! Min mormor var själv veteran från krigen och jag minns fortfarande hur jag fick Fänrik Ståls sägner av henne när jag rykte in i Boden när det begav sig.
Som hemvärnsoldat försöker jag ta mitt ansvar för Sveriges försvar men jag blir irriterad när folk säger att vi är säkra. Om jag säger att det beror på tt Finland har betydligt större armé så kan det vara så att folk säger att just därför behöver inte Sverige en stor armé men kan satsa på några dyra flygplan. Då kan vi stödja grannar bättre (Och färre svenskar skulle dö). Då skäms jag men är glad att Finland har ett försvar värt namnet. Bortsett från Hemvärnet/Nationella insatsstyrkorna vill våra politiker uppenbarligen ha en Expeditionskår som kan visa flaggan utomlands.

Starta debatten om buffertzonen, det skulle vara behövligt!

åke jonsson 9 vuotta sitten

Problemet med anslag till försvaret är inte att se
bakåt.Hur kommer /gud förbjude/ ett nytt krig i
vårt närområde att gestalta sig. Jag är inte säker
att detta möts med gamla tankar.För sverige bör vi
nog möta en motståndare med teknisk överlägsenhet.
Inte med dåligt utbildade och utrustat infanteri.

Jag är för förstärkning av försvaret men är osäker var pengar skall gå till.

Åke

”Tack och förlåt” | Funderingar från Finska Borgen 7 vuotta sitten

[…] på seminarier och på nätet, främst mellan “närmast sörjande”. Om detta skrev jag bloggen ”Om skillnader i svensk och finsk försvars- och säkerhetspolitisk debattkultur” på ambassadens sidor […]

L. 7 vuotta sitten

Tack Anders Gardberg för dina alltid så glasklara och mycket goda analytiska betraktelser både generellt som i djupaste detalj och som med stor humor (som verkligen behövs då man talar om vårt älskade Sverige) framför detta till gagn för våra båda länder, men även spiller över till andra Östersjöländers fromma. I Sverige så är vi ju fakiskt strängt traditionsbundna. Vi ligger alltid i framkant och då under 1900-talets nedrustningar, som föranledde en Brittisk officer vid mitt besök på hans regemente sade; ”
God help us, Sweden is closing down their Military Forces as they did before WWi and again before WWII, could this be a sign gentlemen? Tight up your helmets and your knickers men, here we go again”
Och alla på OfficersMässen skrattade höjde sina glas åt oss närvarande svenskar och uropade i chorus: ”Here we go again”. Men jag har utomlands mött många bekymrade personer med pannor lagda i djupa veck då man framlagt sina välgrundade farhågor, som nu slår in gång efter gång vare sig Svenskarna står med huvudena ner i sanden ”lekandes struts” eller ej ! Därför sänder jag detta uttalade tack för Anders Gardbergs för de så ofta framförda goda analyser och reflektioner.
Det behöver vi svenskar verkligen !

Tack Anders Gardberg !

Leave a Reply