Jag har nu varit i Stockholm i två och ett halvt år och är inne på mitt sista år. Varje år, varenda månad och alla dagar har varit annorlunda. Jag skulle inte vilja byta bort en enda av dessa dagar. Att få arbeta och bo här känns som ett stort privilegium, även under coronatiden.  

Det gångna året har varit ovanligt för oss alla. Både hemma och på arbetsplatser; och det är inte över än. Många har betalat ett alltför högt pris på grund av pandemin.  På ambassaden ändrades allt i mitten av mars. Vi fick ställa in ett stort evenemang, 80-årsdagen av vinterkrigets slut, på några dagars varsel. Jag borde kanske förstått tidigare under året hur allvarligt läget var och vart vi var på väg. Men det gjorde jag inte. Jag var väl optimist och tänkte att covid-19 är som en annan influensavåg som kommer och går. Men så var det inte. Det lönar sig inte att vara efterklok utan istället ta lärdom av det som hände.

Vi ställer om

Sedan mars har alla större fysiska arrangemang antingen flyttats, bokats av eller arrangerats i ett annat format. Också Finlands 103:e självständighetsdag firas i år digitalt. Den firas också digitalt i Helsingfors. Dagen är viktigare än formen av firandet.

Vi behövde också stänga konsulatet för att skydda våra kunder och personal. Stängningen var nödvändig för att kunna omorganisera arbetet, framför allt genom att starta tidsbokningssystemet som möjliggör att inte allt för många väntar i samma rum. Många av våra kunder blev besvikna över att inte kunna sköta ärenden på konsulatet. Vi beklagar det och tackar dem som förstod orsaken till stängningen. Brådskande ärenden och finska medborgares behov togs hand om även under stängningen. Likaså har vi arbetat hårt för att svara på frågor gällande Finlands reserestriktioner, både i telefon och via e-mail. Det var speciellt många frågor i början av pandemin och före sommarens semestrar. Vi uppdaterar på löpande band våra hemsidor där ni alltid hittar information om gällande regler.

Den övriga verksamheten ändrades också. Personalen jobbade delvis hemifrån, inga besök kom från Finland, vi reste inte, man träffade ingen. Jag, som många andra, har saknat dessa mänskliga kontakter.

Seminarier och möten bland ministrar, tjänstemän, historiker och framför allt inom näringslivet har flyttats till digital form. Och det har fungerat. Vi har lärt oss mycket under dessa månader och den lärdomen måste vi bära med oss och dra nytta av också i framtiden.

Banden mellan Sverige och Finland stärks

Behovet av samarbete mellan Finland och Sverige och intresset att arbeta ihop har inte minskat. Tvärtom. Det finns mycket potential och kunnande i båda länder, och vi litar på varandra. Denna tillit, som vi måste värna, tror jag är en av de grundläggande orsakerna till varför intresset att samarbeta växer trots pandemin. Undersökningar visar också att coronarestriktioner inte haft en negativ effekt på hur svenskarna ser Finland. Våra band är starkare och djupare än någon pandemi!

Jag har också lärt mig hur viktiga människor är, både mina kollegor, nära och kära samt medmänniskor runt omkring mig. Jag har insett betydelsen av att ta ansvar och hålla ut. Ibland inser man hur viktigt någonting är först när man inte längre har det. Nu behövs allas medverkan för att vi ska kunna återgå till ett någorlunda normalt liv så snart som möjligt.

Till slut vill jag önska er alla lugn och trygg juletid och fin självständighetsdag!

Ta hand om er!

Liisa