Jobbet på ambassaden är oftast väldigt huvudstadscentrerat. Därför är det viktigt att i mån av möjlighet besöka även andra delar av stationeringslandet. Att se och uppleva platser själv är någonting annat än att läsa om dem i rapporter.
Jag fick chansen att på ort och ställe bekanta mig med Kiruna och Gällivare. Det gällde naturligtvis gruvdriften och förflyttningen av samhället. Projektet har pågått i åratal, men det var intressant att få se sakerna med egna ögon. Flytten har redan inletts.
Stommen till Kirunas nya stadshus står på plats och torde bli klart om cirka ett år. Det sparas inte på material och konstruktioner. Förutom gruvdriftens kommersiella aspekter har gruvbolaget även ett stort samhällsansvar.
Det är svårt att tänka sig att det går att flytta hela hus, tills man ser det med egna ögon. Kulturbyggnader från tätorten Malmberget har redan flyttats till sina nya platser. Byggandet av nya ersättande villor har också inletts.
Nya byggprojekt i Gällivare centrum börjar komma igång. Planerna är allt annat än blygsamma. Projekten är omfattande, särskilt med tanke på att stadens befolkning inte har ökat under de senaste åren.
Kommer målen att uppnås?
För en utomstående är det en ganska en besynnerlig idé att ett gruvbolag investerar i enorma infrastrukturprojekt för att kunna dra nytta av malmreserver som sträcker sig in under tätorter.
Erbjudandet till fastighetsägare om inlösning av bostaden till marknadsvärdet plus 25 procent eller ett likvärdigt ersättningshus låter utopiskt.
Men om man tar en närmare titt på LKAB:s och Bolidens gruvdrift blir det hela begripligt. Företagen har målmedvetet utvecklat sin verksamhet och investerat i produktionsteknik. Det, plus stora volymer har gett gruvdriften en vision som sträcker sig 30 år framåt i tiden. Teknisk utveckling och ökande råvarukostnader kan öppna perspektiv ännu längre in i framtiden. Att flytta städer kan mycket väl betala sig.
Allt detta är också förknippat med risker. Råvarupriserna kan utvecklas ogynnsamt. I vilket fall som helst blir frågan vad som händer när gruvdriften kommer till ett slut.
Finns det tillräckligt med investerare och byggherrar som tror på visionen för de kommande decennierna tillräckligt för att invertera i byggnadsbeståndet. Gruvbolagen ansvarar för offentliga byggnader och en del bostadshus, men utan externa aktörer riskerar flyttningsprojektet att bli en halvmesyr.
Gruvindustrin har hittills stått för levebrödet och man har klarat sig genom strukturomvandlingar åtminstone hyfsat bra. Finns det en vision och en vilja att utveckla nya affärsverksamheter?
Till exempel Gällivare tycks ha utmärkta förutsättningar att få turistnäringen att växa sig betydligt större.
Norra Sverige hemmamarknad för finska små och medelstora företag
Gruvindustrin och flyttprojekten erbjuder gott om möjligheter för finländska produkter, företag och arbetstagare. På plats finns redan kända finländska medelstora företag, men även mer okända mindre företag. Det finns mycket att göra och tiden är knapp. Flyttprojektet är redan igång, men än hinner man med.
Tveklöst kommer det att råda brist på såväl företag som arbetstagare. Utländska företag och i synnerhet finländska sådana har goda möjligheter att ge uppbackning åt svenskarna.
Samhällena Kiruna och Gällivare har i århundraden levt i nära samverkan med gruvindustrin. Affärsverksamheten är starkt kopplad till den lokala gruvindustrin. Personliga kontakter är av stor betydelse. Det skapar egna särdrag. Försäljning och marknadsföring är inte bara formaliteter.
Men att lyckas är fullt möjligt. Att rekrytera arbetsledare bland lokalbefolkningen eller att förvärva ett lokalt företag verkar vara bra strategier.
Varje finländskt företag som startar upp i Norrbotten är ett värdefullt steg framåt. Det bygger ut nätverket och underlättar för följande företag att komma in på marknaden.
Finländska företag som är intresserade av möjligheterna i Kiruna och Gällivare kan kontakta BusinessOulu, som målmedvetet har byggt upp kontakter i regionen. Även Finpro och Finsk-svenska handelskammaren hjälper företag komma igång.