Sedan jag flyttade till Sverige har jag träffat en hel del finländare och sverigefinnar som är stolta över sina finska rötter och allt som skiljer dem från svenskarna. Istället för att förringa sin identitet ser de finskheten som en resurs. Det känns som om de vågar vara finska på ett stoltare sätt än finländarna i Finland.

Sverige har länge varit en måttstock för Finland. Vi har jämfört oss med svenskarna och undrat hur de kan vara så framgångsrika. Varför lyckas de och inte vi? Det känns som att svenskarna alltid står i ramljuset och finnarna lite på sidan om i skuggan. Vi har skapat oss en bild av Sverige som Alexander Lukas medan vi nöjt oss med rollen som Kalle Anka, lite klumpig och alltid steget efter sin tursamma kusin. Men efter att ha bott några år i Sverige har jag börjat förundras över lillebrorskomplexet gentemot Sverige. Vad beror det på och måste det vara så här?

Min egen självkänsla har i själva verket ökat i takt med att jag lärt känna Sverige och det svenska samhället. Jag har märkt att i vissa fall är det Finland som är framgångsrikt och lyckat i Sveriges ögon. Svenskarna ser finländarna som rationella, samvetsgranna och kunniga partners vars arbetsinsats och -moral uppskattas i hög grad. Ofta förundras man över den finska effektiviteten – när svenskarna fortfarande snackar har finländaren redan halva jobbet gjort. För att inte tala om Finlands skolsystem och försvar som Sverige sneglar på med avund i blicken.

Visst möter man ofta också de vanliga fördomarna. Finnarna är introverta främmande fåglar från öst som bryter konstigt på svenska och inte riktigt passar in i den skandinaviska familjen. Men varför ska vi sträva efter likformighet?

När man studerar måttstocken närmare märker man att vi uppskattas och respekteras just för vår olikhet. Man skulle inte tro det men finländare beundras rentav här i Sverige. Vetskapen har stärkt min finska självkänsla och nu vågar jag vara en jämlik men djärvt annorlunda tvillingsyster.

Jag tror att det är lätt att glömma sina egna styrkor och särdrag om man hela tiden jämför sig med andra. Vi är inte Sverige, vi är Finland. Och just därför är vi viktiga och jämlika i Sverige.
 

Kaisa Pulkkinen, praktikant