Vad gör du riktigt där på ambassaden? Det här är en fråga jag ofta får av vänner, bekanta och släktingar. De har nog redan vant sig vid att mitt hemland byts ut med några års mellanrum, och så gör även arbetsuppgifterna.

Jag flyttade från Helsingfors till Stockholm i början på augusti. Här har Finland en rätt så stor ambassad, och det finns en förklaring till det. Sverige är den närmaste bilaterala kumpanen för Finland. De historiska, geografiska och kulturella banden är starka. Att Finland och Sverige beslöt sig för att samtidigt ansöka om medlemskap i Nato har i alla fall inte minskat på denna närhet.

I ambassadens arbete syns de nära relationerna i att det ofta är bråttom; umgänget med kollegor från Sverige och andra länder är aktivt, och utbytet av högnivåmöten är kontinuerligt. Det som händer i Sverige är av stort intresse i Finland – och jag vågar påstå att så är fallet även tvärtom.

Som en finsk diplomat kunde jag inte tänka mig en mer intressant eller givande stationeringsplats. I Stockholm är mitt ansvarsområde utrikes- och säkerhetspolitik. I praktiken innebär arbetet bland annat att delta i möten och seminarier som berör ämnet, umgänge med kollegor inom samma område, mediebevakning, rapportering till Helsingfors och förberedelser av högnivåmöten.

I det här jobbet är ingen arbetsdag den andra lik – en likadan arbetsdag har jag under min diplomatkarriär ännu inte stött på. Här är dagboksanteckningar från en av dem från den gånga hösten:

Kl. 6.30

Väckarklockan ringer, mörkret får det att kännas som att det ännu är midnatt. Jag känner mig ännu sömnig. Det är höst i Stockholm och solen går inte längre upp tidigt. Som tur är man som finländare van vid den skiftande ljusmängd som norra Europas årstider för med sig.

Morgonsysslorna är nästan klara när dörrklockan ringer.

Kl. 8

Vid dörröppningen står husbolagets gårdskarl. Han har kommit för att ändra namnet på min dörr. Nu står där ännu lägenhetens tidigare invånare. Precis som i Finland brukar invånarnas efternamn stå på dörren. Till skillnad från Finland har jag dock lagt märke till att man i Sverige även märker förnamnets första bokstav. Gårdskarlen frågar mig hur jag önskar att namnet ska stå. Jag beslutar mig för endast efternamn. En halvtimme senare står namnet ståtligt på dörren. Efteråt tänker jag på öppenheten i de nordiska samhällena. I mina tidigare stationsländer skulle ett namn på hemdörren inte komma på fråga.

Kl. 8.30

När gårdskarlen har åkt går jag till dagens första möte. Mötet har initierats av ett EU-land. I Sverige har det just varit val. Med stort intresse väntar man på besked om det nya regeringsunderlaget. Sist tog bildandet av regering rekordlänge. Den här gången önskar vi alla att regeringen tillsätts snabbt. Från och med januari är Sverige EU-ordförandeland. Ordförandeskapet kommer inte under en lätt tidpunkt. I Europa råder krig, det säkerhetspolitiska läget är svårt och tillgången och priserna på energi väcker oro.

Kl. 10.15

Mötet är slut. Jag går tillsammans med min kollega, ambassadörens ställföreträdare Janne, till kontoret på ambassaden. Solen värmer den annars kyliga höstdagen. Vi stannar utanför Polens ambassad. Vid grinden har det ställts fram bilder på teckningar ritade av barn. På den första bilden har barnen ritat stridsvagnar och soldater under andra världskriget. På den andra bilden syns teckningar ritade av ukrainska barn i år. Igen stridsvagnar och soldater. Jag stannar upp för att titta på bilderna. Solen går en liten stund bakom molnen. Jag får kallt.

Vi är tillbaka på Finlands ambassad. Jag kollar upp vår praktikant Saaras arbetssituation och ringer ett samtal till en kollega i Helsingfors. Jag konstaterar för mig själv hur smidigt det är att sköta ärenden då tidsskillnaden mellan Finland och Sverige endast är en timme. Ärenden löser sig direkt. Efter det äter jag snabbt en lunch som jag  tagit med mig hemifrån och som rest i min handväska hela förmiddagen. Som tur bjöds det under morgonmötet på bulle och kaffe, eller som svenskarna säger, fika!

Kl. 11.45

Jag skyndar mig från kontoret till centrum. Ett Nato-seminarium ska börja, och bland talarna finns även experter från Finland. Vår praktikant Erika är redan där och har reserverat bra platser till oss i salen. Jag noterar att bekanta kollegor från EU-länders representationer finns på plats. Vi utbyter några ord innan tillställningen börjar. Alla är intresserade av Finlands och Sveriges gemensamma resa till att bli medlem i Nato. I seminariet råder ett samförstånd om att Finland och Sverige är starka säkerhetsskapare; hela Europas och det transatlantiska områdets säkerhet stärks när Finland och Sverige blir medlemmar i Nato.

Kl. 13.30

Efter seminariet återvänder jag till ambassaden. Under förmiddagen har det kommit en brådskande rapportförfrågan från Helsingfors om ett aktuellt ämne, och att svara på det står näst på listan. Det måste bli klart ännu idag.

Efter det har jag ett möte med min kollega Laura som sköter ekonomiska relationer och handelspolitik på ambassaden. På ambassaden ska det senare under samma vecka ordnas ett evenemang av Business Finland som riktar sig till företag inom telemedicin. Jag har lovat att hålla välkomstord på evenemanget. Ämnet är inte så bekant för mig från förut, och jag använder en del av eftermiddagen för att fördjupa mig i det. Laura har skrivit ett talutkast som vi kompletterar ihop. Här upplever jag jobbets utmanande sida. Omfånget på ämnen som behandlas är gigantisk, och man kan inte vara expert på allt. Men ett intresse för allt bör man ha, även de frågor som inte är ens starkaste kunskapsområde.

En annan viktig fråga som ofta lyfts fram i en diplomats arbete är vikten av samarbete, det går inte att betona för mycket. På ambassaden har vi ett bra och fungerande team – det är en viktig förutsättning för att Finlands intressen ska skötas på bästa möjliga sätt.

Kl. 17.30

Ibland händer det också att man jobbar under kvällar, det finns arbetsrelaterade mottagningar där det förväntas deltagande. Även under sådana mottagningar arbetar man för att föra Finlands talan på ett fördelaktigt sätt. Idag har jag ändå en ledig kväll. Det betyder att jag får sysselsätta mig med det jag tycker om allra bäst, nämligen att gå till gymmet för att träna!