Kommunikation har alltid fascinerat människor. Våra ord, miner och kroppsspråk sänder signaler. Reklam används för att få oss att köpa saker. Även myndigheter som vi, utrikesministeriet och ambassader, lägger mycket kraft på vår kommunikation, dels för att nå människor med viktig samhällsinformation, men också för att påverka.
I våra egna digitala kanaler och i våra diskussioner med media och andra opinionsbildare framhåller vi synpunkter, teman och värderingar som vi bedömer som viktiga. Syftet kan exempelvis vara att förklara finländska synpunkter på aktuella samhällsfrågor, få människor att intressera sig för Finland eller hitta handelspartner, skapa kulturutbyten och knyta kontakter i ett annat land. På längre sikt handlar det om att skaffa sig inflytande och se till att vår röst blir hörd. Att vi har en plats vid bordet när frågor som påverkar oss behandlas.
Att vara pålitliga, tydliga och relevanta är viktiga hörnstenar i vår kommunikation: man ska kunna lita på oss, förstå det vi säger och få rätt information vid rätt tillfälle. Våra kommunikationsvärderingar går hand i hand med Utrikesministeriets värderingar. När jag nyligen, som en del av en arbetsgrupp, var med och tog fram ministeriets nya kommunikationsstrategi, kändes det viktigt att få med en mening som visserligen är högtravande, men också ett viktigt uttryck för det som driver oss som jobbar här på ambassaden: ”Vi arbetar för Finland och för en bättre värld”.
Desinformation och fake news är inte nya begrepp. Tvärtom; vi har sett en ökning av falska nyheter och vilseledande kommunikation under flera år. De senaste veckorna har dock många, med fasa, följt hur kommunikation kan användas som ett farligt vapen, avsedd att skada och vilseleda. Man häpnar inför Rysslands lögner om att ukrainska styrkor ska ha iscensatt mord på sina egna, civila medborgare eller att kriget inte ens får kallas ett krig, utan en ”specialoperation” som görs i självförsvar.
Vem och vad kan man lita på?
I och med Rysslands krig i Ukraina har användningen av desinformation nått nya nivåer. Det ställer stora krav på oss alla. Myndigheter som Utrikesministeriet och Sveriges Myndighet för psykologiskt försvar (MPF) arbetar för att motverka disinformationsattackerna, men det är förvånansvärt lätt att bli påverkad ändå. Även om man inte skulle tro på de värsta lögnerna, kan en viss förvirring eller tvivel börja gro i ens tankar. Vem kan man tro på egentligen? Ljuger alla? Eller så är effekten ännu mera subtil – som att vi blir rädda eller börjar hysa negativa känslor för vissa människor. Som MPF skriver på sin hemsida, ”vilseledande information kan skapa oro, underblåsa hat och tvivel och göra samhället mer sårbart.”
Ett första steg mot att skydda sig mot detta är att bli medveten om informationspåverkan och skaffa sig mer information – information som man vet stämmer. En bra källa till det är EU vs Disinfo, som arbetar med att avslöja rysk desinformation. Jag rekommenderar även finska Faktabaari – Faktabaren. De har exempelvis publicerat en lista på 10 åtgärder för att motverka desinformation. Den som har lite mer tid – kanske över påsklovet – kan titta på den kostnadsfria webbkursen som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har publicerat och som ger verktyg för att kunna identifiera påverkanstekniker.