Det finska utbildningssystemet har hyllats världen över och Finland har traditionellt klarat sig bra i Pisa-undersökningen. Finländarna hör till de högst utbildade bland OECD-länderna och nästan hälften av alla vuxna finländare deltar i någon form av tilläggsutbildning. Allt detta leder till frågan “Varför är Finland så bra på utbildning?”
Det finns säkert många svar. Man kan prata on tradition, man kan prata om landets relativt lilla storlek och man kan kan om landets homogena karaktär. Jag vill dock lyfta fram en viktig aspekt: attityden till utbildning.
I Finland finns det en synnerligen bred konsensus om att utbildning är den viktigaste faktorn för Finlands framtida framgång. Som ett litet land, totalt beroende av export, måste Finland vara kreativt och kunnigt. Det finns inga möjligheter att konkurrera via volymer. Finländarna måste hitta sina nischer och vara bland de bästa i världen inom dessa. Några bra exempel på sådant tänkande är Kone (hissar), Vaisala (mätinstrument) eller Nokia (tidigare mobiltelefoner, nuförtiden nätverksinfrastruktur).
Det råder en politisk konsensus om att utbildning och forskning har en viktig roll i samhället. All utbildning är gratis för finländare samt EU-medborgare och de studerande har tämligen bra sociala förmåner. Utbildning anses vara viktigt och inte ens under ekonomiskt svåra tider vill man skära ned i resurserna. Nedskärningar gjordes dock under Juha Sipiläs regering (2015–2019) och för detta har alla involverade regeringspartier betalat ett högt politiskt pris.
I och med att utbildning och forskning anses vara viktiga för landet, har lärarna en hög social status – trots relativt låga löner. Lärarna är högt utbildade och t.ex. alla lågstadielärare har magistersutbildning. Det finns nationella läroplaner men lärarna har full autonomi i klassrummet.
Utvärderingen av eleverna anses vara en viktig komponent i systemet och man börjar med detta genast under årskurs 1. Det finska systemet har också en accelerande karaktär; takten i lågstadiet och i början av högstadiet är ganska lugn, medan gymnasiet (åren 10–12) är ytterst tufft. Det pågår en diskussion om gymnasiet t.o.m. har blivit för tufft.
Tvåpelarsystemet en framgångssaga
Den högre utbildningen baserar sig på ett s.k. tvåpelarsystem. Finland har 13 traditionella universitet. I dessa kan man studera hela kedjan kandidat-magister-doktor. Kännetecknande för universitet är ett holistiskt angreppssätt samt basforskning. Utöver dessa 13 universitet har Finland 24 yrkeshögskolor, där majoriteten av de studerande studerar i kandidatprogram. Yrkeshögskolorna har också magistersprogram, men man måste jobba två år efter avlagd kandidatexamen, innan man kan inleda studierna på en yrkeshögskolas magistersprogram. Doktorala studier erbjuds enbart vid traditionella universitet. Finland har blivit ett synnerligen populärt studieland i och med att de flesta högskolor erbjuder sina studieprogram både på finska och engelska.
Det binära högre utbildningssystemet skapades i början av 90-talet och många beskriver det som en framgångssaga. Också då pratades det om attityden och om den allmänna uppskattningen; en yrkesorienterad utbildning som är praktisk till karaktären och nära förknippad till företag förtjänar uppskattning. Den yrkesorienterade utbilningen håller landet i gång och nuförtiden hittar lyckligtvis ca 50 procent av årskullen till den andra pelaren – d.v.s. till yrkeshögskolorna.
Det finns också skäl att påpeka att om det på 90-talet fanns dubier när den högre utbildningen förnyades, ser läget nuförtiden ganska bra ut. Man anser att båda pelarna behövs och det finns mycket samarbete mellan pelarna. Dessutom är det fritt fram för studenterna att överskrida pelargränserna t.ex. genom att först avlägga kandidatexamen vid en yrkeshögskola och sedan fortsätta till ett magistersprogram vid ett universitet.
Utbildning är så viktigt för en liten nation, att det minsta vi kan göra är att fortsättningsvis visa vår uppskattning för den. Ett faktum består: Utbildning leder alltid till en bättre framtid!
Teemu Kokko, ED, rektor och VD för Haaga-Helia yrkeshögskola
Skribenten är ambassadör Maimo Henrikssons make och tjänstledig från Haaga-Helia samt bosatt i Stockholm under tiden 1.2.2022–30.11.2023.