Det är nu dags för mig att återvända till Finland. Vi som arbetar på utrikesministeriet vet alltid på förhand att det kommer att hända, men ibland är det svårare än vanligt. Såsom nu. Stockholm har varit ett fantastiskt ställe att jobba i. Tiden här har varit både givande, intressant och rolig.  För det har jag att tacka de människor som jag arbetat med och träffat under mina år här. Om det är någonting jag kommer sakna, så är det er. Det finns nog annat jag lär sakna också, men det kommer på andra plats.

Första gången jag arbetade och bodde här i Sverige var för 40 år sedan. Sverige var annorlunda då, liksom jag var. Men utan detta första sommarjobb på Beckomberga sjukhus skulle mitt liv ha varit annorlunda. Därför uppmuntrar jag alla unga människor i båda länder att åka över. För att studera, arbeta, resa eller spela fotboll. Vad som helst ni brinner för.

Nu till dagsläget och framtiden. Jag kan inte tänka mig ett enda område där Finland och Sverige inte skulle ha att gett nånting åt varandra. Vi arbetar ihop, utbyter erfarenheter och värnar om det som är viktigt för båda länder. Detta gäller inte bara vår säkerhet eller Östersjön, utan mycket annat. Vad kan vi lära oss av varandras lösningar inom skolan och sjukvården eller när det gäller integration och energifrågor? Vad fungerar, vad fungerar inte? Hur kan vi hjälpa varandra och hur kan vi tillsammans hjälpa de som har ett mycket svårare läge i sina länder?

Som i alla relationer ska ingenting tas för givet. Under pandemin har vi upplevt att det först är när någonting försvinner som vi inser värdet av det. Jag önskar att vi aldrig mer behöver uppleva detta och att vi i framtiden tar bättre vara på vårt nära förhållande och alla möjligheter det ger oss.

Dags att lämna över stafettpinnen

När jag skriver detta vet jag inte ännu vad jag skall göra i Finland. Men det jag vet, är att jag kommer att ta en del av Sverige med mig och aldrig bli trött på att berätta om vikten av vårt samarbete.

Jag lämnar ambassaden i goda händer. Personalen är fantastisk, kontakterna i Sverige har alltid varit positiva och det finns en stor vilja att samarbeta. Den blivande ambassadören Maimo Henriksson är den bästa personen jag kan tänka mig att ge stafettpinnen till.  Jag vill också tacka alla de Finlandsvänner som bor här i Sverige. Vi var samma land i flera hundra år och detta band lever ännu idag.

Personligen tycker jag att det känns bra att igen få se mer av barnen och släkten. Mindre trevligt är själva flytten och min lägenhets stambyte. Men även detta hör livet till.

Nu när resandet blir lättare igen, kommer jag säkert hit en och en annan gång. Ni kan också alltid få kontakt med mig via ambassaden.

Jag önskar er alla fin sensommar och höst!

Liisa