Så var det slut på det svenska Supervalåret. Europarlamentsvalet gick av stapeln i maj och den 14 september var det dags för kommunal-, landstings- och riksdagsval. Medierna fylls inte längre av färggranna diagram och stora rubriker om partiers popularitet eller premiärministerkandidaters trovärdighet. Nästan så det känns lite tomt. Eller ovant.

För mig som landade i Finska Borgen i augusti 2013 började valåret just då. Likt kollegerna på ambassaden följde jag debatten, lärde mig att de olika tidningshusen samarbetade med olika opinionsundersökare och försökte hänga med i de växlande opinionslägena.

Åtminstone till en början. Sedan blev det omöjligt. Galluparna presenterades allt tätare tills det veckorna innan valen knappt gick en dag utan en ny undersökning. Ända fram till själva valdagen.   Och det var då det slog mig vilken stor skillnaden vad i jämförelse med kutymen i Finland. När jag funderade vidare kom jag fram till att det finns ganska stora skillnader mellan oss, mellan val och val.

Några exempel på skillnader

I Finland hade vi likt Sverige och andra EU-länder Europarlamentsval i maj 2014. Våren 2015 är det dags för riskdagsval och i oktober 2016 kommunalval (vårt enda höstval). I januari 2018 väljer vi republikens president för den kommande sexårsperioden. Och våren 2019 är det åter dags för nästa Europarlamentsval. Ni ser poängen – under dessa sex år har vi endast ett valfritt år medan Sverige har fyra.

I Finland har frågan väckts om vi borde följa den svenska modellen och slå ihop kommunal- och riksdagsval. Mycket tyder på att det kunde höja valdeltagandet. Det vore utmärkt. Samtidigt höjs varnande röster för att sammanslagna val är ödesdigert för kommunalpolitiken. Den faller i skymundan. Efter att ha följt det svenska supervalåret kan jag hålla med. De lokala och regionala frågorna uppmärksammades väldigt blygsamt.

De täta valen är nog en orsak till att galluparna publiceras mer sällan i Finland. Det krävs pauser för att skapa nyhetsvärde. Men det finns även en annan viktig skillnad. I Finland publiceras inga opinionsundersökningar under valveckan. Det baserar sig inte på en lag utan en frivillig överenskommelse, som respekteras av samtliga media. Det ses som en del av valfriden, som det även har lagstadgats om. Partier och kandidater får enligt lag inte föra kampanj vid synavstånd från vallokaler, varken under den egentliga valdagen eller under förhandsröstningen. Döm om vår förvåning då vi såg alla valreklamsutdelare stå utanför vallokalerna på självaste valdagen här i Sverige.

Om jag förstått det hela rätt motiverar man det svenska förfarandet – opinionsundersökningar in i det sista och kampanjer vid vallokalen – med yttrandefriheten. Den värnar vi dyrt om även i Finland, men vi tolkar innebörden olika i förhållande till val. Intressant, tycker jag.

Personval eller partival?

Det finns också en märkbar skillnad i vem vi väljer. I Sverige har ni era listor och om jag är riktigt ärlig verkar det ganska omständligt. Olika listor för olika partier och olika val. Så i september inlämnade man tre listor om man röstade i samtliga val. I Finland har vi inga listor, enbart personval. Vi skriver in ett nummer på en valsedel som ser lika ut oberoende på vem jag väljer att rösta på.

Personvalssystemet gör också att valen personifieras. Jag tror allt fler väljer mer efter person än efter parti. Och de i sin tur lockar partierna att hitta kandidater som lockar röster. Senast den 10 mars 2015 ska partierna i Finland presentera sina kandidater inför riksdagsvalet. Redan innan dess kommer vi att få se rubriker om diverse kändisar som ställer upp i riksdagsvalet.

Så vi röstar på personer i Finland och givetvis även på parti. Men hittills inte på något block. När valresultatet blivit klart inleder så småningom det största partiets ordförande förhandlingar med de övriga partierna. I regel blir resultatet en koalitionsregering som kan se väldigt olika ut.  Vår nästa regering blir den 74. sedan självständigheten år 1917. Sverige har under samma period hunnit med 33.

Men det allra viktigaste gällande val kvarstår som allra mest likt mellan våra länder. Våra politiska val kännetecknas av allmän och lika rösträtt samt respekt för valhemligheten. Och mycket mycket lite politiskt våld.

Jag röstar för att vi fortsätter så.

Och att vi använder vår rösträtt. I det senaste riksdagsvalet var valdetagandet i Finland 70,5 procent, jämfört med 85,8 procent i det svenska valet. Dit har vi aldrig ännu nått (85,1 år 1962 högsta resultat någonsin).  Kunde jag sporra till lite landskampsanda?