Min tre månader långa praktik på ambassadens press- och kulturavdelning är förbi. Hösten i Stockholm var på många sätt ett givande livsskede. Denna text är ett bokslut över min praktik och min avskedshälsning till ambassaden. Adjö!

Vad hinner hända på ett år?

Enligt min egna (ganska färska) erfarenhet hinner man inom ett år bland annat bli förälskad, slutföra studierna och flytta först från Åbo till Helsingfors och sedan från Helsingfors till Stockholm och tillbaka.

Under den tiden hinner man också ändra sig. För ett år sen utropade jag i en full buss att jobb inom kommunikation inte var någonting för mig. Jag fick en talande blick från en kvinna som skulle stiga av på nästa hållplats – det var klart att hon själv arbetade inom branschen. Orsaken till min frustration var en kurs i företagskommunikation som jag inte var entusiastisk över.

Det hade dock inte gått två månader sen bussdeklarationen när jag sökte till en kommunikationsinriktad praktikplats vid Finlands ambassad i Stockholm. Under praktiken har jag sökt jobb i Finland, huvudsakligen inom kommunikationsbranschen. När den här bloggen publiceras ska jag troligen – åtminstone förhoppningsvis – jobba som kommunikationskonsult.

Vad hinner hända på tre månader?

Så det kan hända mycket på ett år. Vad hinner man under tre månader då? Så lång var ju min praktik på ambassaden.

Enligt min erfarenhet: Under tre månader hinner man skriva 26 Instagram-inlägg, 7 webbartiklar och 2 uppdrag för utrikesministeriet i Helsingfors. Jag försöker inte ens räkna ut hur många kulturevenemang man hinner lägga till i ambassadens kalender. Veckotidningen Ruotsinsuomalainen, där man kan leta efter dem, utkommer åtminstone 12 gånger på tre månader.

Man hinner arbeta 19 gånger på receptionen när receptionisten har sin välförtjänta paus. 9 gånger pricka av namnen på deltagarlistan vid olika evenemang (en gång på självständighetsdagens mottagning där antalet gäster är cirka 300). Delta i tiotals möten och en planeringsdag. Ordna en bastukväll först för internationella praktikanter från andra ambassader och därefter, som belöning, en bastukväll med finländska praktikantkolleger.

I början hinner man ströva ute utan jacka och mot slutet klär man sig i vinterutrustning och ser Gärdet-fältet täckt av snö.

Man hinner få ett par vänner med vem man ska höra av sig i fortsättningen.

Många har sagt till mig att praktiktiden är väldigt kort. Ändå hinner man göra mycket under den. Jag skulle inte ändra på någonting som hänt denna höst.

Inom tre månader hinner man också bekanta sig med Stockholm så att det blir en betydelsefull plats. Jag vet att jag ska återvända flera gånger och minnas hösten som var en fjärdedel av det året då jag blev förälskad, utexaminerades från universitetet, bytte bostadsort flera gånger och började få en klarare bild av i vilken riktning jag vill ta min karriär.

En viktig fjärdedel.

Text: Elina Äijö