Idag är det på dagen ett halvt år sedan jag började jobba som ambassadråd här på Finlands ambassad i Stockholm. Tiden har gått otroligt fort och midvintern ligger förvånansvärt nog redan bakom oss. Under de senaste morgnarna har jag liksom många andra lagt märke till det ständigt tilltagande dagsljuset. Härligt, vi närmar oss våren med stormsteg här i underbara Stockholm. Jag vilar mina ögon från datorn en stund och tittar ut genom fönstret på folk som åker skidor och rastar sina hundar och njuter av det fina vårvintervädret på Gärdet. En bättre utsikt kunde man inte önska sig.
Efter ett halvår här kan jag konstatera att mitt arbete i Sverige har överträffat mina förväntningar. Mitt arbetsfält, EU-frågor samt utrikes- och säkerhetspolitik, är mångsidigt, intressant och brett. Ibland kan det förstås kännas lite väl brett då jag tittar ut över mångfalden av förfrågningar, handlingar och utkast till rapporter som tornar upp sig på mitt bord.
Mångsidiga arbetsuppgifter tvingar en att kontinuerligt sätta sig in i nya saker vilket skapar entusiasm och motivation. Det är dock skönt att konstatera att jag kan dra nytta av mina tidigare erfarenheter från EU-frågor och säkerhetspolitik. Och delvis även av mitt kontaktnät – i det här jobbet stöter man ofta på gamla kollegor och bekanta som man inte sett på många år. Även om man inte varit speciellt nära vänner är det underligt hur gemensamma minnen, som möteskarusellen i FN-skrapan, skapar samhörighet många år senare.
Våra länders geografiska närhet och täta relationer sätter sin egen prägel på arbetet jämfört med mina tidigare utposteringsorter. Till exempel är de finländska medierna väl representerade här och sköter nyhetsrapporteringen till hemlandet fantastiskt bra. Någon förmedlare av nyheter ska vi på ambassaden inte heller sträva efter att vara. Däremot måste vi ständigt tänka på hur vi kan skapa mervärde genom att ge bakgrundsinformation, rapportera och etablera relationer till lokala aktörer.
Än så länge har ingen arbetsvecka varit den andra lik. Under de senaste månaderna har jag som många andra följt med händelserna i Vitryssland och Nordafrika. EU-rådens olika möten skapar en viss rytm i mitt schema. Förra veckan förbereddes till exempel utrikesministermötet i Bryssel som gick av stapeln i början av den här veckan. I enlighet med EU-ländernas praxis informerar det svenska utrikesdepartementet sina partners om Sveriges åsikter och ståndpunkter före mötet.
En omfattande uppdatering av Sveriges utrikespolitiska prioriteringar fick jag genom att lyssna på den utrikespolitiska debatten i riksdagen. Sverige är en aktiv utrikespolitik aktör och landets synpunkter är naturligtvis av intresse för oss finländare. Liksom Finlands synpunkter intresserar Sverige. Våra länder samarbetar och utbyter åsikter och erfarenheter på alla nivåer. Under den gångna veckan diskuterade vi såväl västra Balkan som EU:s säkerhets- och försvarspolitiska frågor. En höjdpunkt under förra veckan var naturligtvis också försvarsmaktens kommendör general Ari Puheloinens föreläsning på ambassaden.
Den kommande veckan ser än så länge ut att bli betydligt lugnare än vanligt, antagligen på grund av att stockholmarna har sportlov. Återstår att se hur trångt det blir i skidspåret här på Gärdet. Veckan inleds i alla fall med Kalevaladagen och denna finska kulturens dag firar jag tillsammans med Stockholms Kalevala-förening.